header-image
Michaela Murray

Motivationen återfunnen på Hittegodsavdelningen! 6 mars 2017

Michaela Murray

Michaela Murray

Idag är en bra dag, inte för att det är måndag utan för att idag var jag tillräckligt motiverad för att gå upp till gymmet för första gången efter min Hallux Valgus-operation i slutet av november. Jag har vid flertalet tillfällen varit på väg  för att träna för att sen låta mig besegras av latmasken, och plågas av dåligt samvete. Det jag funderar på är när motivationen är starkare än lusten att inte gå och träna, vad är det avgörande i ögonblicket när beslutet tas? Jag har varit motiverad till 80% men ändå är de resterande 20% mer avgörande.
När jag för ett år sedan var nere i Thailand i en månad så tränade jag varenda jag och åt väldigt bra mat, har nog aldrig mått så bra som då. Kroppen var i bra form och jag trivdes i min egen kropp. Och sen när jag kom hem så slutade jag bara tvärt!

Det här fenomenet går att finna i så många olika situationer, tex när man bestämmer sig för att avsluta en relation som inte riktigt går åt det hållet man själv vill. Man kan ha haft miljoner chanser att säga Sayonara men så helt plötsligt hör man sig själv uttala de avslutande orden. Är det en impulshandling eller är det man är i total synk själsligt och mentalt?
Eller när personer en dag vaknar upp och är sjukt bakfulla och bara bestämmer sig för att lägga alkoholen på hyllan, och gör det. Går det att styra eller kontrollera, eller är det bara så att enough är enough?
Den personen som löser den gåtan är värd dubbla Nobelpris, trippla till och med.

Så vad var det som var annorlunda idag mot igår i mitt fall? Jag är iallafall tacksam (och lite öm kroppen) över att jag slängde gymbagen över axeln och masade mig upp till gymmet och genomförde ett pass styrketräning. Foten verkade inte protestera för mycket och nu är jag MOTIVERAD att gå dit igen på onsdag, eventuellt imorgon för ett yogapass.

Så min fundering är över det här med motivation, varför är det så svårt att motivera sig att göra saker som är bra för både kropp och knopp? Det är ju bara vinster med att träna, så länge man gör det inom rimliga gränser, och ändå så väljer man aktivt bort att träna. Konstigt är det…

Ha en superfin måndag!

Kram
Michaela