header-image

Ibland är det magiskt att få vara helt ensam 13 mars 2017

Så var det månad igen och fyra barn ramlar in höjer ljudvolymen med typ 1000 decibel, vilket är helt underbart! Äntligen lite liv och rörelse igen efter en veckas pensionärsliv.
Måndagar när barnen kommer kan jag uppleva lite som himmel eller helvete, allt efter dagsformen. Esther the Bassett blir alldeles till sig av lycka när hon får vara i centrum och när alla vill gosa med henne. Ett hem är inte hem utan en hund, det är min uppfattning.

Nu i helgen hade vi kalas igen här hemma, tredje söndagen på rad, min syster hade sin mottagning här då vi bor lite större och är en stor familj. När kalaset var över så var det meningen att jag och sambon skulle iväg på ytterligare ett kalas men då satte jag ned foten och sa att han fick åka själv, jag orkade helt enkelt inte. Att umgås med min familj, dvs syskon, är väldigt intensivt, vi har alla starka viljor och pratar oavbrutet. Det är tjo och tjim, asgarv och djupa samtal, allt i ett.
Så de timmarna som jag fick ensam här hemma var helt magiska! Hela jag bara njöt och jag kunde i lugn och ro städa bort en jättehög med papper av olika slag, jag smådansade lite i min ensamhet med musik i öronen, och jag kunde helt ostört ställa iordning hemmet igen. De här stunderna är guld värda, att få vara ensam med sig själv är en lyx. Att kunna höra sina egna tankar och rensa hjärnkontoret på en massa strunt, det är en lyx.

När jag var yngre hade jag sjukt svårt att vara ensam, tyckte det var lite obehagligt men efter en rejäl storstädning i mig själv uppskattar jag verkligen ensamheten. Skillnaden är att välja att vara ensam mot att inte ha någon att vara med, det är en jäkla skillnad. De människor som är ensamma utan vänner eller familj, jag förstår att de tycker livet är svårt och inte särskilt härligt. Ensamheten kan vara så totalt isolerande och då är det lätt att tappa livsgnistan. Vi människor är flockdjur och trivs i grupp, att vara ensam bryter ned oss, såvida det inte är ett eget val att vara ensam.
Men hur kommer det sig att så många upplever att de är ensamma i vårt samhälle idag? Jag vet att många äldre har hakat på det här med internet och Facebook, de har kontakt med barn och barnbarn på ett enkelt sätt, återkopplar med gamla vänner och får ett socialt liv även om det är på nätet. Helt fantastiskt enligt mig!
Självklart finns det många fler aspekter på det här problemet, det är jag medveten om men jag stannar vid de här just nu.

Nu ska jag gosa med min stora familj och bara njuta av livet.

Ha det gott sålänge!

Kram
Michaela