header-image
michaela murray

Bryt traditionerna! 19 april 2017

Så var ytterligare en högtid över och livet har återgått till det normala igen, barnen är i skolan och jag jobbar. Påskgodiset är slut, tack å lov, så även den traditonella påskmaten som är lika med den som vi äter till jul och midsommar. Det är sill, ägg, potatis och kanske en köttbulle eller två. Sen kanske man festar till det med lite lamm istället för skinka…
Jag personligen är ingen traditionsbunden människa, går inte bananas och börjar julpynta 1 december och bakar pepparkakor och lussebullar så ugnen glöder. Om jag kunde skulle jag åka bort över jul och nyår till något varmt ställe och njuta av sol och bad, god mat och magiska solnedgångar. Men det är jag det, alla får göra som de vill med traditionerna, jag lägger mig inte i det. Det jag har märkt är att det verka trigga många runt omkring mig att jag inte prioriterar våra svenska traditioner, att det på något sätt är fel att inte älska julen eller sitta och måla påskägg och sätta i ett påskris.
Att det är märkligt att inte vilja bjuda in släkten på det stora tabberaset och äta tills man spricker, bara för att det är så man gör. Enligt vem undrar jag då? Är det inte upp till var och en och bestämma vilka eller inte traditioner som man själv vill engagera sig i? Och kanske skippa snacket om att det är barnens högtid, för om det var barnens högtid så skulle väl inte snapsen och ölen vara så viktig? Då skulle väl alla dessa svenska högtider vara av alkoholfri karaktär? Om man nu vill hävda att det är barnen som ska sättas i fokus…
Det pratas mycket om personlig utveckling och för att åstadkomma en förändring så ingår väl det att bryta traditionerna för att komma fram till just förändringen, eller? Ska vi fortsätta att gå i samma fotspår utan att ställa oss frågan varför och sen muttra över att inget händer? Vore det inte mycket härligare att låta var och en få göra som den vill utan att döma?
Nu under påsken har vi pratat mycket om traditioner och om det är viktigt att upprätthålla dem, det har varit en spännande diskussion där traditionssidan har varit mycket aggressiva i sitt uttrycksätt mot den sidan som inte tycker att det är det viktigt. Och traditionssidan är enligt mig stockkonservativa, riktiga bakåtsträvare som till varje pris vill att allt ska vara som det alltid varit, inga förändringar eller nytänkande, utan att riktigt kunna svara på varför det är så viktigt utan svaret börjar och slutar med ”bara för att”. Riktigt roligt faktiskt att utmana dem i sitt tänk för jag lovar att det är ett laddat ämne!
Nej, bryt traditionerna och fram med förändringen! Ut med de gamla kvastarna och låt de nya fräscha kvastarna få sopa. Blir det pannkaka så kan man alltid gå tillbaka till det gamla sättet, för det finns alltid kvar på ett eller annat sätt. Låt bli att döma de som vurmar för det nya, märker nu att jag dömer de traditionsbundna typerna och det är ju inte så snyggt. Det jag egentligen dömer är oförmågan att våga tänka i nya spår, utmana det gamla. Kan man inte ta det bästa från de två lägren och göra det ännu bättre? Bara en fundering jag har…

Ha en superfin dag och njut av solen som just nu skiner!

Kram
Michaela

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *